Karin: Hej Christina! För de som inte känner dig, vem är du?
Christina: Hej Karin! Jag heter Christina Wilén Persson bor i Täby med mina Mopsar och Grand Danois och har liten uppfödning av båda raserna, mitt kennelnamn är Great Heart's. Jag är uppvuxen med hundar, det har nästan alltid funnits hundar i mitt liv. Min första Grand Danois skaffade jag 1974 och Mopsen 20 år senare.
Mina tre vuxna döttrar som är uppväxta med Grand Danois har fallit för Mops.

Karin: Hur länge har du haft Mops?
Christina: I 15 år.

Karin: Hur kom det sig att du skaffade Mops?
Christina: När jag träffade rasen hos kennel Kingsize för ca 25 år sedan, föll jag för Mopsen och bestämde att en sådan liten hund ska jag ha i framtiden. För 15 år sedan blev det aktuellt, utbudet var inte så stort då, det var ganska svårt att hitta en valp. Jag hade tur eftersom kennel Diplomatic's fick en kull med 6 Mopsvalpar samtidigt som min nya Grand Danois-valp från USA satt i deras karantän, och jag blev lycklig ägare till Diplomatic's Estrid Estridsson "Selma", kullsyster till Danmarks vinstrikaste Mops Diplomatic's Carl Hårleman hos kennel Seloy och världsvinnaren Diplomatic's Lovisa Ulrika hos kennel Moloss.
Att jag fick en Mops med så bra härstamning hade jag ingen aning om då, jag skulle ju bara ha en Mops, kanske ställa ut ibland eftersom jag alltid tyckt att det är roligt. Det blev litet mer för "Selma" blev Svensk Champion. "Selma" har nu i maj fått somna in en månad före sin 15-årsdag. Hon lever vidare här genom sin dotter, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.

Karin: Hur många Mopsar har du?
Christina: Jag har 6 Mopsar.

Karin: Finns det något som dina Mopsar älskar att göra mer än något annat?
Christina: Långa skogspromenader och att åka bil.

Karin: Finns det något som dina Mopsar inte tycker om att göra?
Christina: Att få klorna klippta.

Karin: Har du några andra hundraser eller djur? 
Christina: Jag har 2 Grand Danois-tikar.

Karin: På vilket/vilka sätt tycker du att Mopsen skiljer sig från andra hundraser?
Christina: Dels i utseendet och att Mopsen går bra ihop med andra hundar eftersom de är så vänliga och har bra självförtroende.

Karin: Sysslar du och dina Mopsar med något? 
Christina: Vi tycker det är roligt med utställningar.

Karin: Om du skulle beskriva en Mops med tre ord, vilka ord skulle det bli?
Christina: Positiv, klok och tillgiven.

Karin: Vilka tre hundraser skulle du ta med dig till en öde ö?
Christina: Mops, Grand Danois och Tax.

Karin: Hur många av dina Mopsar tror sig vara ägare av din säng på natten?
Christina: Ingen för tillfället.

Karin: Om du vore en hund, vilken ras skulle du vara då?
Christina: Mops.

Karin: Vilket är ditt gladaste Mops-minne?
Christina: När jag fick min första Mops.

Karin: Vad tycker du är det allra bästa med en Mops?
Christina: Att den är så positiv, tillgiven, smart, trygg, rolig, pigg och glad.

Karin: Om du skulle ge ett tips till någon som går i tankar att skaffa sig en Mops, vad skulle
det vara för tips då?
Christina: Kontakta Svenska Kennelklubben, be att få en lista på Mopsuppfödare, kontakta dem, ställ frågor och be att få besöka dem som bor i närheten för att bilda en uppfattning om rasen. Besök också någon hundutställning för mera frågor till uppfödare och Mopsägare. Köp ingen smuggelmops eller hund som saknar stamtavla!

Karin: Tusen tack för att jag fick ställa dessa frågor!
Christina: Tack för att jag blev tillfrågad.

Janet: Hej Ann-Kristin! De flesta vet säkert vem du är, men du kan väl presentera dig ändå...
Ann-Kristin: Jag är pensionär och kommer ursprungligen från Stockholm och bor numera i Åsljunga som ligger i Skåne. Bor i ett litet radhus med mina hundar. Flyttade till Skåne år 2000 från Julita där jag arbetade som ekonomiass. på Julita Gård och Muséer. Jag har en dotter och sex barnbarn och två barnbarnsbarn. Har en särbo som är mycket förtjust och intresserad av mina hundar. Har numera inte så många kullar per år. 

Janet: När fick du din första Mops?
Ann-Kristin: 1974 

Janet: Varför blev det just Mops?
Ann-Kristin: Jag hade en bekant som hade två Mopsar och när jag flyttade ner till Vingåker så frågade hon om jag ville ta över dessa eftersom hon inte hade möjlighet att ha dom kvar. Jag svarade ja på en gång för jag hade alltid velat ha Mops men eftersom jag bodde i Stockholm och arbetade heltid så passade det inte mig att ha hund. 

Janet: Hur många Mopsar bor hos dig nu?
Ann-Kristin: 2 st. 

Janet: Har du någon Mops som förebild?
Ann-Kristin: Humlans Mullrande Muskedunder och även Björnhovs Beige Buffon Pug.

Janet: Har du haft någon svart Mops också?
Ann-Kristin: Ja en hane, Norduch Pugwamps Black Romeo. 

Janet: Har du ägt någon Mops som satt extra spår hos dig?
Ann-Kristin: Det är alltid svårt att plocka ut någon för alla har sina egenheter. Higgins Cozy Pugwamp var en mycket speciell tik. Mina tankar går ofta tillbaka till henne och därav kom även mitt kennelnamn Pugwamps. Sedan skall man inte glömma bort Björnhovs Beige Botania Pug, en mycket välbyggd tik men som inte alls gillade hundutställningar men jättemysig bara hon fick vara hemma. Det är nog därför som inte så många vet vem hon var.

Janet: Tycker du att det är stor skillnad på Mops nu och förr? Alltså utseende, storlek och temperament? 
Ann-Kristin: När det gäller utseende så tycker jag inte att det har ändrat sig så mycket, däremot storleken har blivit mindre, och när det gäller temperamentet så upplever jag nog att dom blivit skälligare och lite vekare.

Janet: Har du haft några upplevelser med din uppfödning som du är extra stolt över?
Ann-Kristin: Jag blev Bästa Uppfödargrupp på Stora Stockholm 1988 och vad jag vet så är vi endast 2 uppfödare av rasen Mops som har placerat sig på Stora Stockholm. Bästa Avelsgrupp i Nyköping och Bästa Avelsgrupp på Sofiero. Sedan fick jag två stycken Internationella Champions 2008, Pugwamps Festiva Maxima och Pugwamps Just A Gould Digger. Det är jag mycket stolt över. Pugwamps Tor har betytt mycket för aveln i Norden och ligger bl.a bakom Moloss Chopard Heaven.

Janet: Hur många champions har du fött upp under åren som gått?
Ann-Kristin: 34 

Janet: Har du några hundar i sängen?
Ann-Kristin: Nej, det går inte numera men förr hade jag det.

Janet: Berätta om någon rolig upplevelse som hänt när du har åkt till någon utställning? Ibland råkar man ju ut för saker och ting på vägen dit...
Ann-Kristin: En sommar åkte vi till Boden och när vi lämnade Vingåker så var det 25 grader varmt och när vi skulle till utställningen på morgonen så var det 3 grader kallt, och jag hade naturligtvis inte tagit med mig någon jacka eller kofta, men trevliga som norrlänningarna är så fixade dom så att jag slapp frysa. Man har ju varit med om det mesta men det är inte så lätt att komma på något. Det har varit så mycket tokigt både roligt och ledsamheter för allt kan ju hända. När jag åkte till Helsingfors på utställning med Higgins Cozy Pugwamp, så gick det inte att få henne att kissa uppe på däck utan hon höll sig ända tills vi kom i land. Då tyckte min man att jag skulle ta med lite grästuvor i en plastkasse och lägga ut på däck och sedan få dom i sjön när hon gjort sina behov. Tro det eller ej, det funkade perfekt så det kommer jag att göra nästa gång jag skall åka båt med hundar.

Janet: Hur ser din Mops ut? Som du vill att en rastypisk Mops skall se ut?
Ann-Kristin: Jag vill att den skall vara kort kompakt med bra benstomme och könsprägel och med ett härligt temperament.

Janet: Hur ser du på att Mopsen har ökat i antal så otroligt mycket de senaste åren? Finns det för- och nackdelar med det?
Ann-Kristin: Vi har ju verkligen breddat vår avel. Sedan finns det säker en del som parar och inte har det helt genomtänkt men det kommer vi aldrig ifrån. Och när det gäller registreringarna så kommer dom säkert att minska om några år, för det är inte lätt att föda upp Mops (kulturarbete).

Janet: Vilket tips skulle du vilja ge till den som går i tankar att köpa Mops idag?
Ann-Kristin: Att besöka flera uppfödare och träffa hundarna och känna efter att det verkligen känns rätt. Och vara noga med att det finns SKK-avtal, stamtavla och chipmärkning samt veterinärintyg inte äldre än 7 dagar. 

Janet: Vilka tre hundraser vill du ha med dig till en öde ö?
Ann-Kristin: Mops, Rottweiler och Fransk Bulldog 

Janet: Varför just dessa raser?
Ann-Kristin: Jag tycker mycket om dessa raser. Mopsen och Franska Bulldogen som sängvärmare och Rottweilern som vakthund. Även om det är en öde ö kan det komma någon sjövägen. 

Janet: Vad hoppas och tror du om Mopsen i framtiden?
Ann-Kristin: Eftersom vi har breddat aveln, så finns det en mycket bra grund att avla på. Vi har bra Mopsar i Sverige och haft i många år, och hoppas på att det skall vara så i fortsättningen. 

Janet: Tusen tack Ann-Kristin för att vi fick ställa dessa frågor till dig. Är det något mer som du vill tillägga...?
Ann-Kristin: Tack för att jag blev tillfrågad, det var trevligt. Och jag hoppas verkligen att vi som hållit på i många år kan få ett bra samarbete med Er nya. Jag vet när jag själv var ny med Mopsen så ville man inte gå fram och prata och diskutera med dom som hållit på i några år, men det är bara trevligt om någon hör av sig. Alltid kan man få någon klarhet i något som man undrar över, och så är det bra att veta vilka vi är. Lycka till alla i framtiden med våra små fyrbenta älsklingar.

Karin: Hej Gunhild! För de som inte känner dig, vem är du? 
Gunhild: Hei Karin. Mitt navn er Gunhild Johnsen og jeg driver et lite oppdrett av mops under navnet Mopsebo kennel i Norge. Jeg bor på et småbruk sammen med mann, datter 15 år og hundene.

Karin: Hur länge har du haft Mops?
Gunhild: Vi kjøpte våres første mops i 1996,en herlig gutt som dessverre døde fra oss for en måned siden.

Karin: Hur kom det sig att du skaffade Mops?
Gunhild: Vi møtte noen som hadde mops og falt pladask for rasen, noe vi IKKE har angret på.

Karin: Hur många Mopsar har du?
Gunhild: 8 stk

Karin: Finns det något som dina Mopsar älskar att göra mer än något annat?
Gunhild: Det de liker best er og løpe fritt i skogen her vi bor, og ligge ved oss i sofan om kvelden når vi ser på tv.

Karin: Finns det något som dina Mopsar inte tycker om att göra?
Gunhild: De liker ikke så godt og gå ut når det regner eller er veldig kaldt.

Karin: Har du några andra hundraser eller djur?
Gunhild: Vi har 2 Chihuahuar, 1 Engelsk bulldog og 1 Grand Danois.

Karin: På vilket/vilka sätt tycker du att Mopsen skiljer sig från andra hundraser?
Gunhild: At de går så godt sammen med andre hunder og sin egen rase uten noe problem, og at de er så trofast til sin eier.

Karin: Sysslar du och dina Mopsar med något? 
Gunhild: Vi er ofte på utstilling da jeg syntes det er gøy og stille ut og møte andre mennesker.

Karin: Tycker du att Mopsar har lätt för att lära sig nya saker?
Gunhild: Ja de er veldig lettlærte, de gjør det bra i agility og lydighet også. Noen av mine mopser er veldig lydige og lett lærte, mens noen verken vil høre eller lære *ler*

Karin: Är Mops en populär ras i Norge?
Gunhild: Ja det har vel tatt av litt de senere år, liker ikke utviklingen noe særlig.

Karin: Vet du ungefär hur många registrerade Mopsar det finns i Norge?
Gunhild: Nei, det er jeg faktisk ikke sikker på, men det er nok mange...

Karin: Om du skulle beskriva en Mops med tre ord, vilka ord skulle det bli?
Gunhild: Robust, godhjertet og vakker.

Karin: Vilka tre hundraser skulle du ta med dig till en öde ö?
Gunhild: Mops, Engelsk Mastiff og Boxer.

Karin: Hur många av dina Mopsar tror sig vara ägare av din säng på natten?
Gunhild: Ingen.. hunder har ikke adgang til min seng, bare før de skal ha valp da ligger de i sengen så jeg kan følge bedre med.

Karin: Om du vore en hund, vilken ras skulle du vara då?
Gunhild: Jeg tror jeg ville vært en gjeter hund som løp fritt rundt på en gård hele året.

Karin: Vilket är ditt gladaste Mops-minne?
Gunhild: Det er vel egentlig mange... men da mitt første mopse kull ble født, sunde og friske.

Karin: Vad tycker du är det allra bästa med en Mops?
Gunhild: Det beste er vel at de alltid er lykkelige, man har ingen dårlig dag når man har mopser i hus.

Karin: Om du skulle ge ett tips till någon som går i tankar att skaffa sig en Mops, vad skulle det vara för tips då?
Gunhild: Jeg ville be de om og se hos forskjellige oppdrettere før de kjøpte seg en mops, spørre om mange ting før de bestemmte seg. Ikke alle oppdrettere er ærlige og det er lett og bli blind og glemme alt når man først har muligheten til og få med en liten krabat hjem.

Karin: Tusen tack för att jag fick ställa dessa frågor!
Gunhild: Tusen takk til deg også Karin, for at jeg fikk svare på disse spørsmålene.

Karin: Hej Tarja! För de som inte känner dig, vem är du?
Tarja: Mitt namn är Tarja Kriikkula och jag är gift och sammanboende med en och samma man sen 1978. Vi har 3 barn; pojke 19 år, pojke 16 år, tjej 14 år samt en hel hög med mopsar. Jag jobbar inom Svenska Kyrkan som Sverige-finsk diakonassistent (är som en själa- sörjande kurator). Jag gör hembesök hos behövande, delar ut hjälpkassar med mat, hjälper till att söka fonder, håller program på måndagar för daglediga där det kan komma upp till 30 stycken och jag har mycket musik och sång i programmet. Följer mina behövande till läkarbesök som stöd och tolk. Har frivilliga som hjälper mig med mina behövande. Intressen: trädgårdsjobb, handarbete, djur, hushållet, mina barn.

Karin: Hur länge har du haft Mops?
Tarja: Första mopsen kom in till oss 1977 och det var en gul tik.

Karin: Hur kom det sig att du skaffade Mops?
Tarja: Jag har alltid velat ha hund men inte fått, så när jag och Pentti flyttade ihop så sa jag att jag vill ha hund, ja ja sa han... Det tog 3 månader så kom första mopsen och hon rullade in i våra liv men jag föll handlöst och det blev livslång kärlek för rasen. Bekanta till min mor skulle sälja sin 1 1/2 år gamla mopstik som vi fick köpa och på den vägen är det.

Karin: Hur många Mopsar har du?
Tarja: 8 stycken och 2 kullar valpar just nu på 7 stycken

Karin: Finns det något som dina Mopsar älskar att göra mer än något annat?
Tarja: Ja att vara ute i skog och mark med fikakorg och hela familjen med. Agilityträning på brukshundsklubben med lillmatte.

Karin: Finns det något som dina Mopsar inte tycker om att göra?
Tarja: Ja att gå ut och gå i ösregn.

Karin: Har du några andra hundraser eller djur?
Tarja: En 11 år gammal King Charles spaniel tik från Mona Lilliehöök, äldsta sonens valp.

Karin: På vilket/vilka sätt tycker du att Mopsen skiljer sig från andra 
hundraser?
Tarja: En robust hund, mycket hund i liten kropp, lätta och behändiga men klarar av mycket och orkar med att gå långt och vara med. Lättskött päls; bara tvätta och torka.

Karin: Sysslar du och dina Mopsar med något? 
Tarja: Utställning 4-5 stycken per år. Agility med barnen, även lydnad och bruks med mig. Jag går kontinuerligt dit och tränar och dottern samma sak och äldsta sonen är utbildad agilityinstruktör med Marie Hansson som lärare och han har tränat våra hundar men nu jobbar han för mycket.

Karin: Är Mops en populär ras i Sverige?
Tarja: Ja, tyvärr säger jag, det blir för många spontana valpkullar, inte alltid genomtänkt för att det ska bli bra för alla.

Karin: Vet du ungefär hur många registrerade Mopsar det finns i Sverige?
Tarja: Cirka 3000 stycken tror jag.

Karin: Om du skulle beskriva en Mops med tre ord, vilka ord skulle det bli?
Tarja: Trevlig, personlig och urmysig.

Karin: Vilka tre hundraser skulle du ta med dig till en öde ö?
Tarja: Mops, Flat Coated Retriever och ingen annan.

Karin: Hur många av dina Mopsar tror sig vara ägare av din säng på natten?
Tarja: Alla, men i våra sängar sover bara gravida tikar och tikar med valpkullar. Sen i dotterns säng sover det någon och resten sover i sitt eget kennelrum med hundsoffor och bäddar. Vi brukar alternera så att alla får sova i sängen kontinuerligt.

Karin: Om du vore en hund, vilken ras skulle du vara då?
Tarja: MOPS

Karin: Vilket är ditt gladaste Mops-minne?
Tarja: En jul när samma mopsvalp välte julgranen 3 gånger på julafton för att komma åt kulorna. Hur vi än gjorde så var hon alltid klättrandes upp i granen igen. Man kunde inte bli arg på henne. Julafton julklappsutdelning när 8 mopsar sitter runt julgranen och väntar på sin julklapp, att få öppna den och de vet att de ska få en egen för de har varit och luktat till sig sina.

Karin: Vad tycker du är det allra bästa med en Mops?
Tarja: Man är alltid glad med mopsen, de tar fram något bra hos andra. Man kan ha många mopsar tillsammans och inget bråk sinsemellan utan bara lek och stoj. En trygg hund i en behändig storlek.

Karin: Om du skulle ge ett tips till någon som går i tankar att skaffa sig en Mops, vad skulle det vara för tips då?
Tarja: Behändig storlek, går bra ihop med andra raser, är ingen bråkstake men man får mycket hund i en liten kropp, tar gärna över hemma men är glada och goda.

Karin: Tusen tack för att jag fick ställa dessa frågor!
Tarja: Tack för att jag fick svara på frågorna och att du ställde dem till mig.

Vi hade en julfest i Hundhuset i Luleå. 21 mopsar med människor kom till träffen. Det blev mycket minglande både för två- och fyrbenta.
Det bjöds på kaffe, saffransbullar, glögg och mopspepparkakor.
Utställningsträning hade vi och lite "prova-på- agility". Det obligatoriska mopsracet var vi ju absolut tvungna att ha också!
Håkan hade en fotohörna där den som ville fick fotografera sin mops med juldekorationer.
Sist men inte minst så blev vi bjudna på minipizzor som Elaine hade bakat på morgonen innan hon åkte till träffen.
Det är så fantastiskt att vi har sån bra sammanhållning och så trevligt tillsammans på våra träffar, inget gruff varken bland två eller fyrbenta!

Vi hade i oktober en mopsträff som var i Vagnhärad. Vi var ett trettiotal människor och lika många hundar.

Vi tog en promenad och sen gick alla en tips- promenad som Anita klurat frågor till. Sen blev det korv med bröd och dryck, kaffe och kaka och sen prisutdelning. Iors ägare Johanna hade flest rätt och alla som vann fick varsitt pris.

De som ville fick prova på agility, annars umgicks vi bara och var tillsammans.
Jag tycker att vi hade en förträfflig dag och ett stort tack till Eva och Esko Malinen för att vi fick vara hos dem.

Många kramar från Kriikkligans mopsar till er alla!

Karin: Hej Pia! För de som inte känner dig, vem är du? 
Pia: Jeg er gift med Kurt og sammen har vi kennel Qupios. Vi arbejder begge med handicappet mennesker og vi har 2 plejebørn og 2 aflastningsbørn. Mopserne er så gode sammen med vores plejebørn. Min store hobby er hundene, jeg elsker at bruge tid med dem og det er så hyggeligt at udstille også.

Karin: Hur länge har du haft Mops?
Pia: Vi har altid haft mops, men kun som selskab. Da vores gamle mops døde for 4 år siden besluttede jeg at få en ny mops, jeg søgte og faldt for kennel Borzan, jeg syntes de har en go etik til deres opdræt. Vi er dem evigt taksam for vores Mopsi.

Karin: Hur kom det sig att du skaffade Mops?
Pia: Vores første mops fik vi for 20 år siden, vi ville gerne have en hund som vores børn også kunne hygge sig med. Hele familien elskede gamle Bufast.

Karin: Hur många Mopsar har du?
Pia: Jeg har 5 mops nu, 2 hanner og 3 tæver.

Karin: Finns det något som dina Mopsar älskar att göra mer än något annat?
Pia: Alle vore mops elsker at køre bil, de kan køre i timer uden at sige en lyd.

Karin: Finns det något som dina Mopsar inte tycker om att göra?
Pia: Ingen af vores mops vil have klippet negle.

Karin: Har du några andra hundraser eller djur?
Pia: Vi har også Engelsk Bulldogs og mopserne mener selv de er meget større. Vores Hugo har skræmt vores store Bulldog han så meget at han ikke tør æde før Hugo er færdig, og det er altid mopperne som går forest når vi er på tur.

Karin: På vilket/vilka sätt tycker du att Mopsen skiljer sig från andra hundraser?
Pia: Mopsen er meget tolerant og meget smuk og meget modig, den har et hjerte af guld.

Karin: Sysslar du och dina Mopsar med något?
Pia: Vi udstiller og det holder alle mopserne meget af. Vi er tur flere gange om ugen til skoven og på stranden. Selv når det er vinter og det fryser, hopper de gerne i vandet.

Karin: Är Mops en populär ras i Danmark?
Pia: Ja meget populær.

Karin: Vet du ungefär hur många registrerade Mopsar det finns i Danmark?
Pia: Nej, men det er blevet en mode hund og det er en skam for vi ser mange syge og dårlige mops nu.

Karin: Om du skulle beskriva en Mops med tre ord, vilka ord skulle det bli?
Pia: Kærlig, ven og Klovn.

Karin: Vilka tre hundraser skulle du ta med dig till en öde ö?
Pia: Mops, Bulldogs & Bouvier Des Flandres

Karin: Hur många av dina Mopsar tror sig vara ägare av din säng på natten?
Pia: 2

Karin: Om du vore en hund, vilken ras skulle du vara då?
Pia: Mops

Karin: Vilket är ditt gladaste Mops-minne?
Pia: Vores gamle Bufast, som døde da han var 15 år. Jeg smiler når jeg tænker på at vores børn altid satte små blomster buketter fast i krøllen på halen.

Karin: Vad tycker du är det allra bästa med en Mops?
Pia: Dens glade væsen og den kærlighed den giver os hver dag.

Karin: Om du skulle ge ett tips till någon som går i tankar att skaffa sig en Mops, vad skulle det vara för tips då?
Pia: Vær nøje med hvor du køber din Mops, hellere vente lidt på der kommer en hvalp fra en god kennel frem for at købe fra en hundehandler.

Karin: Tusen tack för att jag fick ställa dessa frågor!
Pia: Det er mig som takker, jeg syntes det var hyggeligt, vi elsker jo at tale om vores mops.

Den 9 september hade vi en mycket trevlig mopsträff. Ett 30-tal mopsar med ägare kom till träffen, alla glada och trevliga. 
Vi höll till på Karlberg utanför Piteå. Det är strövstigar där och grillplatser. En mycket trevlig plats för att ha en mopsträff på.

Vi började med att fika och mingla medan hund- arna bekantade sig på sitt sätt.
Sedan var det då dags för tipspromenad. Där var det en som hade alla rätt, Grattis Traecy.
Det hör ju till med gruppfoto när man har mops- träff, så blev det även denna gång, och ni kan ju räkna ut hur lätt det kan vara att få med alla på foto. 
Mopsar är fantastiska med att de älskar alla, både med två och fyra ben. Kommer det en ny tvåbening så kan man gärna följa med dem och kolla ifall de har det ännu trevligare. Det kom ju flera som skulle ha en skön promenad i skogarna och då var det alltid någon eller några mopsar som ville haka på, de ville väl antagligen vara ett skydd för tvåbeningarna så inga vilda djur skulle göra dem nåt.

Vi avslutade denna trevliga dag med att grilla korv till mopsarnas stora förtjusning. Vädret var verkligen med oss, vi hade en mycket trevlig dag och jag hoppas att alla andra som var där hade lika trevligt.

Gassande sol, trevliga människor och givetvis en hel drös med charmiga mopsar… kan det bli bättre?

Själv hade jag inga hundar med på utställningen utan var där för att träffa min valp, av den anledningen saknas det lite resultat från några klasser.

Ungefär 65 mopsar anmälda och domare var Andreas Schemel från England.

Vill gärna passa på och gratulera Angelika med Centime och Gunilla med Romeo till de fina placeringarna.

Valpklass Hane Fawn:
1. Nutkin Heaven Sent 
2. Ahlehoff’s Faustino 
3. Ibeth Pug Charlie Chaplin 

Valpklass Tik Fawn:
1. Seloy Strawberry 
2. Ibeth Pug Christina Aquilera 
3. Ibeth Pug Cameron Diaz

Juniorklass Hane Fawn:
1. Ibeth Pug Armani 
2. Bianello Von Beusloe 
3. Skovfryds Sweet Pablo

Juniorklass Hane Svart:
1. Cogritos Armstrong Jazz King 
2. Ahlehoff’s El Zorro 

Öppenklass Hane Fawn:
1. Romeo Vom Ulmer Haus 
2. Ezetha's Karl Of Doc 
3. Luciano Pavarotti

Öppenklass Hane Svart:
1. Anders Von Beusloe 
2. Jessygaff Black Duke

Championklass Hane Fawn:
1. DKCH Kisci Carlos Trendsetter

Championklass Hane Svart:
1. Humlans Centime Noir

Juniorklass Tik Fawn:
1. Nutkin Hunca Munca 
2. Billie Von Beusloe

Juniorklass Tik Svart:
1. Charlene Von Beusloe 
2. Gachi

Öppenklass Tik Fawn:
1. Ahlehoff’s Bella Donna 
2. Ibeth Pug Abba

Championklass Tik Fawn:
1. DKCH Seloy Sophia Loren

BIS-1: Humlans Centime Noir
BIS-2: Romeo Vom Ulmer Haus
BIS-3: Kisci Carlos Trendsetter
BIS-4: Seloy Sophia Loren

Vädrets makter hade bestämt sig för att trotsa vår första mopsträff men mopsägare är ett segt hundfolk. Trots att regnet hällde ner i en strid ström så rullade det in den ena bilen efter den andra. När klockan hade hunnit bli halv tolv på förmiddagen så kunde vi räkna ihop till ungefär 24 mopsar med ägare.
Den yngste fyrfota besökare var 3 månader och den äldste var 14 år så det var bra spridning på både ålder, kön och färg.

Att mopsar skulle vara "kuddhundar" visade de inte särskilt mycket av för det jagades och rusades i vild glädje trots ihållande regn. Jag tror många håller med mig om jag säger att det var många mopsar som hittade sig en kul lekkompis eller kärlek för stunden. Vi tvåbenta fick hålla till godo med att prata mops, vilket är både roligt och lärande och det var en och annan som plötsligt upptäckte sig hitta en släkting till sin egen fyrfota älskling.

Efter ett par timmars regnmingel fortsatte sam- talet upp på glasverandan där alla tog fram sin medhavda matsäck. Mopsarna passade på att vila en stund och ladda batterierna för event- uellt kommande rus.
Efter ett glatt fikande berättade Janet, Borzan's Kennel, om den nya hemsidan "Mopsportalen" och lite om tankar omkring hur den troligen kommer att utvecklas. Håll utkik för här kommer det att hända saker!
Ett litet lotteri med skänkta saker från Mops- portalen, Agria och Royal Canin avslutade fika- stunden och samtidigt så drog de sista regn- dropparna bort vilket blev till en rolig final med mopsrejs med förnyade krafter.

Nästa mopsträff blir i oktober med lite ringträn- ing och hur man sköter om sin mops på bästa vis. Mer info kommer på Mopsportalen, Spårlinas kennels och Mopsordens hemsida.

Tack till alla ni som trotsade vädrets makter och varmt välkomna igen!!!!

Carina Liljeborg, Spårlinas kennel
Regionsombud Småland MO

I morse vaknade jag sent (kl 7), sömntutor som dom är, fick jag väcka mamz och papz genom att gnälla vid sängkanten. Gnäller man tillräckligt länge går dom tillslut upp, det har jag lärt mig! Jag undrar om alla andra mopsar har lika sömniga föräldrar? Mina vill sova till typ 9 (huga då missar man ju allt roligt!).
På morgonpromenaden är jag på språng och luktar och sniffar överallt. Har man tur hittar man spår efter någon söt mopspingla, så det gäller att vara med i svängarna! Mamz släppte mej lös i parken så att jag fick rusa runt ordentligt. Och vet ni vad jag fick syn på!? En himla fågel som satt på gräset mitt framför mig och mopsade upp sig! Jag var ju bara tvungen att jaga iväg han så mallig som han var. Mamz ropade att jag skulle komma tillbaka, så när fågeln var borta var jag ju tvungen att reta henne lite genom att springa ännu längre bort. Mamz vann dock när hon tog fram en godis ur fickan…

Fast i kopplet igen...

Efter en god frukost och lite sömn hörde jag mamz och papz säga "hejdå, kommer snart", och så lämnade dom mig ensam, tråååkiiigt! Vad kan dom möjligtvis ha för viktigt för sig som är viktigare än söta mig? Ni ska veta att det finns mycket att hitta på när man är ensam hemma. Man kan välta papperskorgar, dra ut toarullar, dra ut böcker ur hyllan som man kan tugga lite sådär lagom på. Men jag tog mitt favvodjur Elefant och la mig och somnade om istället.
En stund senare kom dom hem och då blev det lunchpromenad, jag höll utkik efter den där mopsiga fågeln men den vågade sig nog inte tillbaka. Idag skulle vi tydligen gå till djuraffären för att köpa mat vilket är väldigt kul! Dom älskar mig där i djuraffären (vem gör inte det?) och ibland ger dom mig godis. När jag försökte lyfta lite på benet inne i affären fick jag arga blickar på mig… nähä ingen godis idag. Men kul var det i alla fall, för jag kunde titta på alla leksaker så jag vet vad jag ska önska mig (fyller ju 1 år snart).

Väl hemma skulle jag tydligen borstas, vilket e sådär kul. Det är tråkigt att stå stilla medans så jag har bestämt mig för att göra det hela roligare genom att försöka bita i borsten medan mamz använder den. Efter en hård kamp mot borsten och många skratt var jag helt slut och tog en tupplur.

Vaknade lagom till middag av den ljuvliga doften av blötlagt torrfoder (mumma!). Jag glufsade i mig snabbt för att sedan sitta och titta på tv med de tvåbenta. Det blev en riktig myskväll och jag höll precis på att somna då jag fick syn på kossan på tv:n, (ni vet den där smör- reklamen). Något i mig kokar när jag ser den där kossan så jag hoppade ner från soffan för att skälla på den. Den var envis så jag fick slå lite på tv:n med tassen också och till slut försvann den!

Mysigt i tv-soffan...

Efter en mysig kvällspromenad och en rolig dag med massa äventyr ska jag nu gå och lägga mig och samla krafter, för imorgon blir det nog lika spännande!

Hälsningar Paddington!

9 mopsar närvarande samt min OEB och 1 Shar-pei. Det kom mopsar från både Kingsize, Gamekeepers, Bondarvs, Lejonlufs samt från min egen avel =)

Vi började dagen kl 12 med mopsrus på tomten och självklart med att nosa på varandra. Då flera trott att mopsrus var ett race så genomförde vi även mopsrace :)
Vi hade 2 mopsar i varje heat, varje vinnare av sitt heat möttes i en final där Soldat Knasen vann överlägset av hanarna och i tik-klassen så var det Fröken Nöjd-Maudsdottir som kammade hem segern!!
Efter detta så hade både 4 o 2beningar jobbat upp ett knorr i magen så då tändes grillen. Vi avnjöt en "kulinarisk" måltid bestående av korv med bröd och diverse tillbehör. Mumma!

Tanken var därefter att gå en gemensam promenix MEN det ville inte vädergudarna då himlen öppnade sig över Södertälje o det vräkte ner regn :(
Istället satt vi och pratade hund tills öronen höll på attt trilla av ;) och att det var dax att avveckla då flera av mopsarna var fullkomligt utpumpade....Zzzzzz

Jag vill tacka mina valpköpare samt vänner som hade möjlighet att närvara för att förgylla våra hundars dag! Det blev TOPPEN!!

På återseende //Natalie Warman, Pugsarmy's

Den 25 juli 2008 hade vi ringträning i Skinnskatteberg.

Eva, Kennel Four Steps och jag (Anita) Kennel Popitops, representerade mops.

Vi hade även chihuahua, fransk bulldogg, engelsk bulldogg, amstaff, engelsk staffordshire och bullterrier med oss i mopsgänget.

Vi tränade hundarna att stå på bord och att gå och stå fint. Sedan gjorde vi även lite enklare övningar. Sist men inte minst blev det fika och hundsnack.

Karin: Hej Liv! För de som inte känner dig, vem är du?
Liv: Jeg er en godt voksen dame, gift med Hans Fredrik, personalkonsulent men jeg er nå pensjonist, intressen dyr generelt, spesielt hund og katt. Veldig glad i all slags literatur, altetende når det gjelder musikk, alt etter stemning og anledning.

Karin: Hur länge har du haft Mops?
Liv: Siden juli 1988.

Karin: Hur kom det sig att du skaffade Mops?
Liv: Etter mange år med doberman, ønsket jeg en mindre rase, valget sto mellom fransk bulldog og mops. Lykkeligvis ble det mops.

Karin: Hur många Mopsar har du?
Liv: 4 stk

Karin: Finns det något som dina Mopsar älskar att göra mer än något annat?
Liv: På tur med termos og matpakke, de får en egen pakke som inneholder brødskiver med leverpostei. Når vi setter oss ned i skogen sitter de som lys og venter på at sekken skal åpnes - dagens store øyeblikk og etterpå er det veldig flott å legge inn litt sportrening.

Karin: Finns det något som dina Mopsar inte tycker om att göra?
Liv: Sjampoo og vann

Karin: Har du några andra hundraser eller djur?
Liv: Jeg har en Rottweiler og en Basset Hound og så har jeg Hellig Birma katter.

Karin: På vilket/vilka sätt tycker du att Mopsen skiljer sig från andra hundraser?
Liv: Det finnes ingen rase som kan sammenlignes med mops, de er ikke som andre hunder. De gjør som de vil, kommer når de må, og er alltid glada.

Karin: Sysslar du och dina Mopsar med något? 
Liv: Vi driver med utstilling og litt sporsøk.

Karin: Är Mops en populär ras i Norge?
Liv: Veldig populær.

Karin: Om du skulle beskriva en Mops med tre (3) ord, vilka ord skulle det bli?
Liv: Glad, sta (stedig?) og utrolig hengiven.

Karin: Vilka tre (3) hundraser skulle du ta med dig till en öde ö?
Liv: Det må bli de tre rasene jeg har nevnt ovenfor. Rottis for å passe på meg, Basset med sin lange kropp til å varme meg på ryggen, og mopsen til å holde mine føtter varme.

Karin: Hur många av dina Mopsar tror sig vara ägare av din säng på natten?
Liv: Alle i hop.

Karin: Om du vore en hund, vilken ras skulle du vara då?
Liv: Da vil jeg være en Rottweiler.

Karin: Vilket är ditt gladaste Mops-minne?
Liv: Da jeg fikk min første mops og da jeg fikk min første champion av eget oppdrett.

Karin: Vad tycker du är det allra bästa med en Mops?
Liv: Den er liten og enkel å ha med over alt, ingen mennesker er redd den lille skapningen, og den elsker alle mennesker, og den tar liten plass hjemme slik at man kan ha flere stykker.

Karin: Om du skulle ge ett tips till någon som går i tankar att skaffa sig en Mops, vad skulle det vara för tips då?
Liv: At den må føle seg elsket, at den er en sporty hund som elsker skogsturer og ikke bare er en sofahund og at den er en liten terrorist som valp!!

Karin: Tusen tack för att jag fick ställa dessa frågor!
Liv: Det var så hyggelig, jeg kunne fortalt mye mer, takk for at jeg fikk være med.

Torsdagen den 21 februari i år försvann Mopsen Hilding spårlöst. Hilding ägs av 2 parter, varav den ena är familjen Söderholm i Österfärnebo, som även är Hildings uppfödare. Men det var inte i Österfärnebo som Hilding försvann utan hos den andra delägaren i Örnsköldsvik. Den 25 februari ringer telefonen hemma hos Kerstin och Bertil Söderholm och de får det omskakande beskedet att deras älskade Hilding är spårlöst försvunnen. Alla vi som har eller har haft hund, vet vilken mardrömssituation detta skulle vara, något man fasar för och helst inte vill tänka på.

Efterlysningar läggs ut och sökandet efter lille Hilding pågår oavbrutet. När en vecka har gått, har familjen ännu inte ett enda spår efter Hilding.

- Saknaden var enorm men ovissheten var värst. Allt det vardagliga kastas omkull, det blir svårt att äta, sova och överhuvudtaget tänka och fokusera på något annat. Men allt detta är ändå bara bisaker som kan rättas till efteråt, förklarar matte Kerstin.

De tog kontakt med några duktiga siare som kunde se att Hilding fortfarande var i livet. Men dagarna rann snabbt iväg och tiden började bli knapp. Kyla och snö försämrar utsikten att finna Hilding levande men trots det så lever familjen på hoppet.

- Vissa nätter var det -15 grader kallt men vi hoppades ju ändå att vi skulle hitta vår lille pojke. Hoppet är ju det sista som överger människan, fortsätter Kerstin.

Runt den sista februari så kommer det in tips om att Hilding har setts springa runt i Arnäs, strax norr om Örnsköldsvik. Sökandet riktas nu dit, men resultatet uteblir. Familjen pendlar mellan hopp och förtvivlan. Några tror att Hilding är död medan någon annan tror att han fortfarande är i livet.

Men så på kvällen, måndagen den 3 mars, sker det mirakel som alla har hoppats på. En dam finner Hilding i ett dike, så illa medfaren att han inte själv kan ta sig upp. Han är kraftigt under- närd och uttorkad, han har svullna och spruckna trampdynor, sår på benen och röda ögon - men han är vid liv! 
Tidigt på morgonen dagen efter att Hilding har hittats, åker husse Bertil upp till Örnsköldsvik för att hämta hem lille Hilding.

- När Bertil släppte in honom på gården och då jag såg Hilding började jag stortjuta. Han var ett skelett med skinn på! Han orkade inte gå uppför bron själv och han kunde inte hoppa upp i soffan själv. Jag förstår inte hur han har klarat sig ute i 12 dygn utan mat och vatten. Han måste ha en skyddsängel, säger Kerstin.

Hilding fick åka direkt till veterinären där de bl.a vätskade upp honom. Han hade tappat 4 kg (30%) av sin vikt och han hade ont i hela kroppen. Familjen gjorde allt för att underlätta för honom och en speciell diet sattes in.

- Första tiden fick vi ge dietmat, ½ dl var 6:e timme och Hilding tyckte att vi var oerhört snåla! Nu äter han vanlig mat men fortfarande i mindre portioner och var 6:e timme. Han har idag kommit upp sig viktmässigt, men det fattas fortfarande mycket. Han är glad och lycklig över att vara hemma igen men han har inte varit så överdrivet förtjust i att vara ute några längre stunder, utan vill gärna snabbt in igen när han har gjort det han ska, berättar Kerstin.

Familjen Söderholm är oerhört tacksamma och glada över all hjälp och allt stöd de har fått under den här tiden. Allt pekar på att Hilding ska bli återställd så framtiden ser ljus ut.

Ja, visst är det härligt att det faktiskt finns lyckliga slut och jag kan inte låta bli att tänka på det som Kerstin sa; att Hilding måste ha en skyddsängel. När jag ska börja skriva detta reportage, så får jag för mig att jag måste gå in och titta i min kalender för jag vill se vad den 21 februari (dagen då Hilding försvann) var för slags dag. Egentligen blir jag inte förvånad över att det är just "Hilding" som har namnsdag den dagen, men lite konstigt är det...